Kan man fira den svenska nationaldagen?

Nationaldagsfirande kan tyckas enkelt:

Se till att solen skiner, ha en festlig inramning med musik, hissa flaggor, ha barnaktiviteter, uppmärksamma nya svenskar eller Sverige eller något, var på ett trevligt ställe, dröm lite tillsammans.

Men i verkligheten visade det sig vara svårare än väntat. På många håll och från många munnar kommer tankar om att vi kanske inte borde fira nationaldag utan istället inrikta oss på Midsommarafton?! Eller att det kanske är omodernt med nationaldag och nationalstat?!

Nationalstat kan verkligen vara en smula omodernt! Jag roade mig härförleden med att lyssna på nationalsånger från olika länder under tvättsortering och -upphängning. Det är svårt att avgöra vilken som är mest icke-politiskt-korrekta, ett urval presenteras här:

Then conquer we must, when our cause it is just,
And this be our motto: ”In God is our trust”.

Deutschland, Deutschland über alles,
Über alles in der Welt. (fast denna vers sjungs inte)

And like a torrent rush,
Rebellious Scots to crush,
God save the King. (likaså här sjungs inte denna och har väl egentligen inte ingått officiellt)

Marchons, marchons! Qu’un sang impur. Abreuve nos sillons! (March, march. Let impure blood. Water our furrows)

Så kanske är det omodernt, men jag vill ändå nämna några tankar om svenskhet, Sverige, nationen med mera. Mitt land, och ditt land, men framförallt vårt land!

Det jag framförallt vill säga är att vara svensk inte beror på om man är vikbolänning i 47:e led (alltså som kanske jag, härstammande från en del av hjärtlandet Sverige som aldrig varit någon annans territorie (vad vi vet)) eller om man blev svensk medborgare igår. Det är inte oviktigt med var man kommer ifrån eller var man är på väg, men Sverige är något mer, något stort. Sverige är något visst, insatt i ett visst historiskt sammanhang, ett sammanhang som är i ständig dialog med omgivningen och det är detta sammanhang jag vill skissa på, på mitt sätt!

För ibland gräver man fram argument för rasism och främlingsfientlighet ur historien, nästan så man gör sig en saga av historien, för endast dessa delar jag nu lyfter fram tycker jag gör det svårt att hävda att inflyttning inte kan ske. Och om inflyttning inte kan ske då är väl endast ursprungsbefolkningen i form av heletniska samer de enda som får bo i Sverige?

Nå det vi nu har, en stat som länge mått väldigt gott som täljde guld med kniv i årtionden efter andra världskriget (ja egentligen fram till börskraschen -89, förutom den allmänna världskonjunkturnedgången på 70-talet) höll farten mycket tack vara att det behov av arbetskraft som fanns täcktes av utifrån kommande människor.

Nationalismens i sin rasistiska och främlingsfientliga form tycks ha sin främsta dröm och   näringskälla i stormaktstiden, men hur hade det svenska stålet och de svenska kanonerna bitit om inte valloner och hade kommit tillsammans med bl. a. Louis de Geer?

Hur hade vi kunnat bli en egen stat om inte Gustav Erikssons dalkarlar hade fått hjälp utifrån?

Hur hade vi kunnat handla och tagit klivet in på den europeiska scenen utan tyska köpmän och andra därifrån så mycket låneord fortfarande skvallrar om inflytandet?

Vad hade vi varit utan all den kunskap som kom utifrån via utländska munkar och kloster?

Vi är ett folk, vi är ett land, men inte en etnisk grupp. Vi är samer, vikbolänningar, nordöstringar, finnar, tornedalningar, ja till och med stockholmare, vi är svenskar!

Så en (lite sen, och alkoholfri förstås) skål för Sverige!

Hon leve! Hurra! Gud välsigne oss alla!

 

Annonser

Tre perspektiv – Mose, sionism, krig

I fråga om Israel, judiska folket, konflikten i Mellanöstern så är det lätt att fastna i en kram; en kram och omfamning av allt som palestinier eller allt som israeler gör.

Konflikten är ju dock något mer komplex än att man kan göra så, tänker jag. Jag tänker mig att man borde kunna vara positiv till tanken om:

ett nationellt hem för det judiska folket [i palestina]

och ändå inte vara för orättfärdighet, våld, terror, etnisk rensning, apartheidliknande förhållanden?!

20140816-230803-83283074.jpg
Under sommaren och den senaste tidens konflikt i Gaza har jag parallelläst några olika skiftet, bland annat boken på bilden som handlar om sionism ur Ingemar Karlssons perspektiv.

20140816-231009-83409323.jpg
Och förstås tidningar och annan nyhetsrapportering och så allt detta kopplat till att jag i min dagliga bibelläsning var framme vid fjärde mosebok och nu snart hunnit genom den femte; alltså delar av den hebreiska Bibeln där Gud fördelar landet mellan Israels stammar och också ger dem föreskrifter att hålla och sluter förbund med dem och sedan genom den femte Moseboken upprepar allt som ett avskedstestamente från Mose.

20140816-231319-83599992.jpg
Ett rätt så brett sett att se på konflikten på, men inte enkelt för det.

Gud välsigne vän och fiende.
Gud förbarma dig över oss!

Skillnad mellan synd och syndare? – Israel och bojkott

I dagens Folkblad är ledaren balanserad, särskilt med tanke på den generella tonen i vänsterorgan när man talar om Mellanöstern. Tony Johansson problematiserar och ger tankar om en väg framåt. Alla beskrivningar av situationen delar jag förstås inte, men ett fint samtal kan man ha ändå!

20140811-224114-81674497.jpg

För lite är det så att hur mycket jag än stödjer ett judiskt land för att kunna finnas till i världen så är det så att 1948 och tidigare så skulle man nog sagt

Ett land med folk, för ett folk utan land

Och därifrån får vi sedan bekymmer som verkar svårlösta. Dagens ledare är nog bland det första som talar om bojkott som ett sätt att peka mot skurkaktiga människor istället för en oerhört trubbig form av kollektiv bestraffning.

Så på båda sidor finns mycket att göra av människovärdigt uppträdande och fredskapande!

Låt oss be om fred, läkedom och försoning i Mellanöstern och visdom och kärlek och andlig klarsyn i Sverige och världen!

Mellanöstern – utrymme för fler tankar

Jag tror att det finns stort utrymme för nyansering i den svenska debatten kring Israel och de palestinska araberna, ett sådant försök tycks komma från socialdemokraternas ledare, Stefan Löfven.

Stefan Löfven (S) http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/07/13/Stefan-Lofven-S-Hamas-bar-ansvar/

Vi har ju som mänsklighet och som kristna ett särskilt ansvar för att bära våra bröder och systrar som drabbas i konflikter likt denna eller andra.

Att ta emot ett församlingsråd – att inte gå på krogen och ta ett järn

Idag har vi i Lycksele församling välkomnat vårt församlingsråd, givetvis började de inte sitt arbete idag, utan från årsskiftet. Vid vårt kyrkfikabord gladdes vi åt att vi kände igen de flesta i församlingsrådet och vi gladde oss storligen åt talet ifrån en av Örträsks storheter; församlingsrådets ordförandet Kristina Holmgren. En betoning på de olika uppdrag vi har i kyrkan, hur vi ändå hänger samman och har i uppgift att be för varandra och att allt ytterst hänger på Gud och att Gud är i centrum, tack för de orden!

Inte det nyvalda församlingsrådet, men väl några delar av Lycksele församling, en församling på språng!

Inte det nyvalda församlingsrådet, men väl några delar av Lycksele församling, en församling på språng!

Om vi lyfter blicken och svävar ut på ett generellt plan och tänker kring en församling*, kring hennes anställda, hennes förtroendevalda och andra så är det en oerhört stor skillnad på en församling* där anställda och förtroendevalda är en del av församlingen, där gudstjänsten är allas självklara möte med varandra och Gud, att man där (och annorstädes) söker Guds vilja och ledning och tar emot honom i gemenskapen, bibelordet, bönen och nattvarden.

Min stilla tanke är att det vore otänkbart att ha en ordförande (eller styrelsemedlem i en idrottsförening (ex. fotboll eller hockey) som aldrig närvarar på matcher utan endast är på möten och tycker och bestämmer, förvisso påverkar inte denna person direkt laget som en tränare, men med prioriteringar och med sitt föredöme påverkar man i en sådan position.

Alltså, i kyrkfallet, att inte vara en del av församlingen* när man sitter i ett kyrkoråd, ett fullmäktige, ett församlingsråd eller arbetar i församlingen så är det oerhört anmärkningsvärt att inte vara där själva församlingen är, det som kyrkoordningen också pekar på som en församlings centrum, om detta är det viktigaste som sker i kyrkan, men denna del av ledningen inte närvarar då blir det snett och lustigt. Som att aldrig gå på hemmamatch.

Dessutom vill jag egentligen vara ännu mer drastisk och jämföra att jobba i församling, att vara en del av fullmäktige, kyrkoråd eller församlingsråd, men underlåta att tillsammans med övriga möta Gud och söka vilja och ledningen och byggas upp i församlingens centrum, det vill jag jämföra med att vara anställd av IOGT-NTO, eller arbeta för nykterhetsorganisationen, och ändå på lördag kväll gå på hotellet och ta sig ett järn.

Det handlar inte bara om solidaritet utan om vilken sida man står, om man samlar med Jesus eller skingrar, om man är med Kristus eller mot, när man är en del av en kyrka (vilket betyder ”den som tillhör Kristus”).

Med detta sagt vill jag göra som Kristina uppmanade, be för församlingsråd och allt övrigt gällande församlingen:

Käre Far, vi ber för kyrkan i hela världen och i vårt land, för alla som i vår församling har ett hem för sin tro och sitt hopp, för alla som i mötet med kyrkan blivit besvikna och sårade, för alla som längtar och söker.

Vi ber för alla kyrkans medlemmar, för anställda och frivilliga medarbetare, att de skall få kraft att vara dina sanna vittnen i ord och handling.

Vi ber för levande gudstjänster och livsvidgande samtal, för arbete och visioner, för eftertanke och uthållighet i tron.

Hjälp oss att leva trovärdigt, trygga i tilliten, lyhörda för din vilja och öppna för varandra.

Detta ber vi dig genom Kristus, vår Herre.

Från Bönboken i Svenska psalmboken, bön nr. 68 (ur Gudstjänster under kyrkoåret 1998, bearb.)

 

 

* församling är här att förstå på det sätt jag menar att man bör använda det; ”de som firar gudstjänst tillsammans i söndagens (huvud)gudstjänst”

Lycksele kommunförvaltning – tänk om, tänk rätt!

Ett enkelt sätt att skaffa sig stora bekymmer är att spara in på barn. Ett endaste barn som hamnar i problem på grund av bristande resurser är nog hur dyrt som helst, och hur tragiskt som helst och hur ovärdigt ett välfärdsland som Sverige och en kommun som Lycksele.

För tillfället är väldigt mycket inom barnomsorgen i Lycksele som är i stöpsleven, i VK och Folkbladet stod att läsa om ett knepigt tänkt besparingsförslag, Detta förslag som nu snart kommer att beredas känns som det smygits på oss i Lycksele kommun och snart har det kanske blivit ödesdigert beslutat.Vad kan vi göra mer? Frustrationen sprutar och vanmakten att kortsiktighet och annat får råda.

Tack Anna för att du får mig att reagera!
Här kommer Annas tankar från radio och Facebook.

20130509-212355.jpg

Idag har jag pratat i radion sägs det. Det är inget jag gillar att göra, eller tycker är roligt på nåt vis. Men ibland får man tänka att ändamålen helgar medlen.
Jag gjorde det för att jag tycker att det är på tok för lite folkstorm i Lycksele vad gäller neddragningar för dom som är svagast och kan säga ifrån minst (alltså äldre och små barn).

Att dra ner på antalet dagmammor (som är den frågan som ligger mig närmast om hjärtat) känns som rent och skärt vansinne.
Jag tror gott om alla som arbetar inom förskolan. Det är med all säkerhet en bra verksamhet – som dessvärre inte passar alla barn. Så fint att vi kunnat välja ett alternativ som passar vårt barn bättre och ett upplägg som vi verkligen tror på.
Om någon hade kunnat presentera siffror på att det alternativet var dyrare än nåt annat hade jag köpt det rakt av. Så är det inte.
Ett barn hos dagmamma kostar i själva verket mindre än ett barn i förskola.

Detta visste inte en av de högst ansvarige politikerna om – enligt inspelning.
Det skrämmer mig.
Känns verkligen tryggt att han spelar lite bingolotto med mina skattepengar.
-”Vi vänder på alla stenar”. Uppenbarligen inte så väldigt noga.

Man har helt enkelt bara bestämt sig för att göra en kortsiktig vansinnesåtgärd som i långa loppet kommer att bli relativt kostsam. (Såna exempel finns det tyvärr rätt gott om i Lycksele).
När barnkullarna ökar – och det gör dom med jämna mellanrum – har man redan knökfullt i samtliga förskolor och enda alternativet är att bygga nytt – eller hitta på nån ny paniklösning som blir kanondyr. Smart va?
Vi får bara hoppas att vi kan låna mer pengar när den dagen kommer.

Det ligger en hund begraven någonstans. Jag vill gärna att det kommer fram vad det är för en hund, och vem som grävt ner den.

Vidare skulle jag vilja veta var alla andra småbarnsföräldrar håller hus? (enligt uppgift finns det över 600 barn i omsorg i kommunen, vilket borde innebära ca 1200 föräldrar och otaliga mor- och farföräldrar).
Är ni helt okej med att det kommer bli betydande förtätningar i förskolan?
Om svaret är ja – sug på denhär- är ni helt okej med att vi går före er i kön för placering om förslaget går igenom?
Detta berör inte bara oss som valt dagmamma – det berör precis alla föräldrar med barn inom den kommunala omsorgen. Och all personal. Och alla i skolan som får ta emot dessa barn om några år.
Egentligen berör det varenda skattebetalare och innevånare i kommunen.

För mig berör det dock mest Doris, 2år, som riskerar att förlora alla kompisar och livet som hon känner det. Och inte minst sin älskade Evy – den person som är hennes mamma, pappa och vän när vi arbetar för att dra vårt strå till den sargade kommunstacken.

P.s. Den politiker som ordnar upp detta har min röst i nästa val D.s.

 

Vad ett inlandsbarn inte kan veta – stöd Lapplandsupproret!

Sitter och tittar på lillemans bilmatta. Det första jag ser är en telefonkiosk och jag tänker: ”Oj, vad han ska undra vad det är!”, han som redan kan låsa upp knapplåset på en iPad/iPhone och bläddra sidor för att komma till den av mormor installerade appen som han gillar bäst, hur ska han förstå att man gick till särskilda små hus ute för att prata med varandra i telefonen. Kanske frågar han: ”Jaha, var det när batteriet var slut i den vanliga mobilen?”

CIMG3535

Bilmattan med det svåra innehållet, duger dock finfint att köra bilar på!

Men plötsligt blir jag påmind om att det kan vara fler saker som han inte kommer veta något om, han och alla andra barn i bygder som inte anses så viktiga. Ambulansen dras in i Åsele och ersätts med en akutbil, vårdplatserna i Dorotea dras in och ständigt är lasarettet i Lycksele hotat. Skolor som är små, där barn trivs och i förekommande fall utvecklar kamratskap istället för utanförskap, läggs ned och ersätts med bussande av barn och stora samlingar av barn. Sedan undrar man varför barn lär sig mindre och varför det är så stökigt.

En del beslut som är obekväma är givetvis riktiga och viktiga, man kan inte se till alla särintressen om man ska ha hand om större enheter, pengarna är begränsade osv. Men ibland skaver tanken inom mig: ”Har vi ersatt människan som måttstock och utgångspunkt, med pengar och Marknaden?”. Jesus varnar bara för en enda avgud; Mammon (alltså pengar och tillgångar).

Tanken skaver, kommer inte lilleman att veta vad bilderna nedan föreställer? Och hur många barn kommer i så fall likt honom inte ha sett en polis, en lokal skola, en brandbil eller en sjukvårdsinrättning inom rimligt avstånd?

Lokal skola, snart lika sällsynt som snö i Sahara?

Lokal skola, snart lika sällsynt som snö i Sahara?

Brandkåren, var god dröj vi har ett stycke att åka, vi är på Brommaplan för tillfället (eller i kanske bästa fall Vasaplan)!? Är det framtiden?

Brandkåren, var god dröj vi har ett stycke att åka, vi är på Brommaplan för tillfället (eller i kanske bästa fall Vasaplan)!? Är det framtiden?

"Drar vi in sjukvården dör de väl av i lappeländet? Då löser sig frågan av sig självt!" Riktigt så illa är väl inte fallet, men nog skulle stat, kommuner och landsting kunna tänka ett var till ibland!?

”Drar vi in sjukvården dör de väl av i lappeländet? Då löser sig frågan av sig självt!” Riktigt så illa är väl inte fallet, men nog skulle stat, kommuner och landsting kunna tänka ett var till ibland!?

För att sammanfatta

Nu är det historiska beslutet taget, det blir en folkomröstning om vården i Västerbotten!

Så tack kära ockupanter och alla eldsjälar i Lapplandsupproret!

Vi får lägga allt arbete i Guds händer!

Vi får lägga allt arbete i Guds händer!

 

 

 

%d bloggare gillar detta: