Reformationsjubiléum återigen! – Leif Svensson

itunes.apple.com/se/podcast/37-leif-svensson/id931297427

Lyssnar på ett eko av den dag i Lycksele vi hade med Stiftshistoriska sällskapet, med lyckselesonen Leif Svensson!

Tvåregementsläran är i fokus, ett ämne jag är lite tudelad till (lätt hänt att se som en ordvits, men inte bara därför jag säger det, Luther är lite dubbel för mig)!

Allt gott till er!

Annonser

Kan man fira den svenska nationaldagen?

Nationaldagsfirande kan tyckas enkelt:

Se till att solen skiner, ha en festlig inramning med musik, hissa flaggor, ha barnaktiviteter, uppmärksamma nya svenskar eller Sverige eller något, var på ett trevligt ställe, dröm lite tillsammans.

Men i verkligheten visade det sig vara svårare än väntat. På många håll och från många munnar kommer tankar om att vi kanske inte borde fira nationaldag utan istället inrikta oss på Midsommarafton?! Eller att det kanske är omodernt med nationaldag och nationalstat?!

Nationalstat kan verkligen vara en smula omodernt! Jag roade mig härförleden med att lyssna på nationalsånger från olika länder under tvättsortering och -upphängning. Det är svårt att avgöra vilken som är mest icke-politiskt-korrekta, ett urval presenteras här:

Then conquer we must, when our cause it is just,
And this be our motto: ”In God is our trust”.

Deutschland, Deutschland über alles,
Über alles in der Welt. (fast denna vers sjungs inte)

And like a torrent rush,
Rebellious Scots to crush,
God save the King. (likaså här sjungs inte denna och har väl egentligen inte ingått officiellt)

Marchons, marchons! Qu’un sang impur. Abreuve nos sillons! (March, march. Let impure blood. Water our furrows)

Så kanske är det omodernt, men jag vill ändå nämna några tankar om svenskhet, Sverige, nationen med mera. Mitt land, och ditt land, men framförallt vårt land!

Det jag framförallt vill säga är att vara svensk inte beror på om man är vikbolänning i 47:e led (alltså som kanske jag, härstammande från en del av hjärtlandet Sverige som aldrig varit någon annans territorie (vad vi vet)) eller om man blev svensk medborgare igår. Det är inte oviktigt med var man kommer ifrån eller var man är på väg, men Sverige är något mer, något stort. Sverige är något visst, insatt i ett visst historiskt sammanhang, ett sammanhang som är i ständig dialog med omgivningen och det är detta sammanhang jag vill skissa på, på mitt sätt!

För ibland gräver man fram argument för rasism och främlingsfientlighet ur historien, nästan så man gör sig en saga av historien, för endast dessa delar jag nu lyfter fram tycker jag gör det svårt att hävda att inflyttning inte kan ske. Och om inflyttning inte kan ske då är väl endast ursprungsbefolkningen i form av heletniska samer de enda som får bo i Sverige?

Nå det vi nu har, en stat som länge mått väldigt gott som täljde guld med kniv i årtionden efter andra världskriget (ja egentligen fram till börskraschen -89, förutom den allmänna världskonjunkturnedgången på 70-talet) höll farten mycket tack vara att det behov av arbetskraft som fanns täcktes av utifrån kommande människor.

Nationalismens i sin rasistiska och främlingsfientliga form tycks ha sin främsta dröm och   näringskälla i stormaktstiden, men hur hade det svenska stålet och de svenska kanonerna bitit om inte valloner och hade kommit tillsammans med bl. a. Louis de Geer?

Hur hade vi kunnat bli en egen stat om inte Gustav Erikssons dalkarlar hade fått hjälp utifrån?

Hur hade vi kunnat handla och tagit klivet in på den europeiska scenen utan tyska köpmän och andra därifrån så mycket låneord fortfarande skvallrar om inflytandet?

Vad hade vi varit utan all den kunskap som kom utifrån via utländska munkar och kloster?

Vi är ett folk, vi är ett land, men inte en etnisk grupp. Vi är samer, vikbolänningar, nordöstringar, finnar, tornedalningar, ja till och med stockholmare, vi är svenskar!

Så en (lite sen, och alkoholfri förstås) skål för Sverige!

Hon leve! Hurra! Gud välsigne oss alla!

 

Hej världen! VI HAR ADOPTERAT! ”Får jag hålla honom?” Anknytningsteori i praktiken

Många uppskattar våra två nya familjemedlemmar, vi också förstås. Många vill förstås hälsa och gulla, krama och gärna hålla. Men tyvärr, svaret på frågan

Får jag hålla honom?

är

Nej, tyvärr, kom tillbaka om ett år så får vi se.

Tråkigast är det kanske för far- och morföräldrar, att inte får vara riktigt så nära som man vill. Att trösta, att mata, vagga till sömns, att byta blöja – allt är uppgifter som bara föräldrar gör.

Men så tråkigt, varför?

Jo, av den enkla anledningen att vi ligger efter, vi ligger hela gossarnas tid i magen efter och hela deras tid ute i välden innan vi blev en familj med varandra. Man kan kortfattat säga att vi ägnar tiden åt att berätta för dem det som barn bör få veta; du har ett par föräldrar, vi är här för dig, vi är alltid här för dig, du kan vara glad, arg, charmig, irriterande, du kan vara vad som helst, men du är vårt barn och vi släpper inte taget om dig så du kan släppa taget och våga vara barn. Du kan våga tro att någon finns för dig, du kan knyta an till oss!

För det är ju detta det handlar om – anknytning

Det är detta att komma varandra nära, att öppna upp för varandra, nästan att ta varandra för givet, det är det som vi försöker kommunicera till våra nya små! Oavsett vad du bär med dig så är det så att vi är här för dig.

Barn är olika – Ibland måste man vakna på småtimmarna

Man talar om att barn kan vara signalsvaga och att barn kan vara signalstarka, de betyder att ett barn som sänder svaga/inga signaler måste man vara oerhört lyhörd för att det ska börja knyta an. Till exempel så får man skippa sina begär, om du hör ett litet gnyff mitt i natten (ett som du med ett biologiskt barn ofta släpper för att se om vederbörande kanske somnar om (allt för några minuter sömn till)) så går du dit, är med barnet och ser till att det förstår att det är lönt att signalera, för det finns en mottagare som bryr sig!

Ett signalstarkt, eller vad jag egentligen tänkte på här; ett utåtriktat barn kan upplevas charmig och kommunikativt, men detta kan vara en strategi för att klara sig i exempelvis en barnhemsmiljö, ett sätt att få uppmärksamhet. Det kan leda till gränslöshet som hindrar anknytning till ett par föräldrar. Här får man passa sig så man inte låter barnet allt för fort hoppa från famn till famn, här får man förvissa sig om att barnet vet vems famn som alltid finns, vem är min mamma och pappa?

Anknyting - banden som gör oss till familj

Anknyting – banden som gör oss till familj   Interiör från CSS-barnhem i Taipei

En lyckad anknytning

En lyckad anknytning är vad varje adoptivförälder drömmer om och våndas över, kanske kan det sägas vara när barnet omedelbart vänder sig till föräldern då det är ledset, trött, hungrigt etc?! När man förstår att barnet ser föräldern som det godas källa och det ondas besegrare!?

Förälderns anknytning

Ja, finns det anknytning för föräldrar? Jag tror det, lite som att man måste växa in i rollen oavsett hur man får barn. För de flesta föräldrar kommer nog någon slags känsla av ”Jag gör allt för dig!” oavsett hur man fått sitt barn, men det finns fortfarande de som exempelvis får förlossningsdepression eller av andra skäl inte alltid helt förmår att omedelbart ta barnet helt upp i hjärtat. Så kanske är det relevant att tänka lite kring hur man själv har det i sina känslor etc gentemot barnet oavsett hur vi fått dem?

Drömmen om Elin sopbilen eller hur man eller hur man förstör Für Elise – underbara Taiwan

På besök i det vackra Taiwan hamnade vi uppe i bergen ovanför Taipei. Det blev en mat- och teupplevelse med vackra vyer var vi än vände huvudet, allt inom tunnelbaneavstånd.

Café vid Maokong

Café vid Maokong

Utsikt från Maokong mot Taipei City

Utsikt från Maokong mot Taipei City

Taiwan är ett härligt land som till stora delar är mer välorganiserat och disiplinerat än Storbrittanien, men som ändå i andra delar så väsentligt aviker från mina svenska ögon och vanor att det är fantastiskt hur många kulturkrockar helt vanliga saker kan innebära.

Att få se en sopbil kan till exempel innebära att en dos klassisk musik misshandlas i realtid i dina öron. Lilleman (numera storeman) hävdar att sopbilen spelar ”Drömmen om Elin”.

Det är svårt att göra sig förstådd och att förstå en ny kultur så tacksamheten för de som gått före är stor, tacksamhet gentemot de som tagit sig tid att svara på frågor, eller som oprovocerat rekomenderat något eller som till och med skrivit fina böcker om andra kulturer, i detta fall Taiwan.

Fil 2015-06-28 22 07 59

En trygg guidebok att hålla i handen!

Jag tänker ett steg till och tänker på alla de som gått före i att utforska sin omvärld, en del för hungerna efter profit och ägande, andra för spridandet av godhet och kärlek genom budskapet om Jesus Kristus, om hur Gud blev människa för din och min och alla människors skull. För att vi alla ska ha en möjlighet att bli räddade och få leva med Gud. De hade ofta, och har i dag ofta inte all kunskap, men de har kalellsen att nå just en speciell plats eller ett speciellt folk, precis som vi alla kristna har kallelsen att berätta det goda budskapet om räddningen hos Jesus just där vi befinner oss. Vi är inte kallade att vänta till ett ännu bättre tillfälle utan i de situationer vi är i vara en kristusdoft, ett salt, ett ljus, eller på vilket sätt nu Jesus bäst predikas i den stunden.

Sedan tänkte jag ännu ett steg på hur svårt det är att kommunicera när man inte har ett gemensamt språk, dagens matbeställning krävde till exempel 5 personer (för att få 25 dumplingar, rätt många per dumpling!). Jag tänkte på att en del tycker att Gud är för osynlig, för otydlig, men egentligen kommunicerade väl Jesus tydligt vem Gud är och vad han vill på ett sätt som nog går hem i alla kulturer?

Ingen har någonsin sett Gud. Den ende Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Johannesevangeliet kapitel 1, vers 18)

Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder. (1 Johannesbrevet kapitel 4, vers 10)

Och att han verkligen kommit till jorden, verkligen levt, dött och uppstått det finns det goda skäl att tro på, två länkar som kan assistera i det tänkandet avslutar inlägget, men först en gatuvy som för mig fångar det pulserande Taipei en lugn söndag i juni. Notera organisationen med den springande gubben, myllret av bilar och skotrar om vart annat (dock väldigt lugnt som sagt på denna film), notera värmen, och förbudsskylten tvärs över gatan (de är bra på förbudsskyltar, och rätt bra på instruktioner)!

 

Om Jesu existens : CredoAkademins frågesida

Om Jesu uppståndelse : Föredrag av Stefan Gustavsson

Om tro och vetenskap : Proffesor John Lennox

 

 

 

 

Romernas nationaldag

Nationaldag utan tryggt och vänligt hem på jorden. Ett förhållande som gäller många människor, många folk, men idag vill jag särskilt tänka på och be för mina romska vänner, de flesta för mig tyvärr helt okända.

File:Flag of the Romani people.svg

”Käre Gud, förbarma dig! Över mina romska bröder och systrar och över oss alla, att kunna leva som bröder och systrar i en gemensam värld!”

Allsång för hela hjärtat!

Ser Allsång på Skansen på SVT-play och livas upp av Gyllene Tider, evigt unga låtar och alltid sommar, sedan kommer Carola upp på scenen. Introt till sången låter bekant, kan det vara hennes låt från melodifestivalen undrar jag; ”genom allt, genom eld…”? Någon sekund senare kommer det:

Du ser mitt hjärta, du ser min längtan;att få lägga ner mitt liv inför dig. Fri och förlåten, jag sträcker mig framåt, mot allt det som du har för mig…
Så länge jag lever, så länge jag finns kvar på denna jord vill jag leva för dig

När hon sedan pratar om sin karriär så säger hon att det bästa med allt är när någon berättar att hennes sånger hjälpt någon att komma till tro på Gud!

Man kan tycka mycket om Carola antar jag, men hon har många åhörare till sina predikningar! Gud välsigne dig, Carola (och alla andra)!

20130629-222527.jpg

Grattis på dopdagen!

Igår var det inte tid att blogga, men idag vill jag uppmärksamma oss alla på djupet, tryggheten och glädjen i att tillhöra Herren. Något vi inte alltid känner eller kan omfatta, men så fort vi tvivlar så kan vi se tillbaka och veta att är jag döpt, ja då har jag också dött och uppstått med Jesus, jag har fått alla synder förlåtna och himlens port är öppen, gemenskapen med Gud nu och i livet efter är för mig!

Johannes dop den 11 september 2011 i Lycksele kyrka

Den 11 september 2011 döptes Johannes, ett år sedan så idag har vi firat med bakelse och annat fika tillsammans med dopprästen! Gud välsigne dig vår älskade son!

För lite mer att tugga på och läsa om dopet så återfinns här en äldre predikan om detta.

%d bloggare gillar detta: