Minnesgudstjänst på allhelgona – några tankar

Denna vecka sitter (eller går, eller står eller på annat sätt) många goda män och kvinnor och förbereder inför helgen som kommer. Många församlingar har minnesgudstjänster för de som avlidit under lördagen och likaledes människor ute på kyrkogårdar och öppet i kyrkor och kapell under dagen.

På en fråga om vad man kan säga på minnesgudstjänsten på lördagen så kom jag på lite tankar som kanske någon finner goda att arbeta vidare utifrån.

Att tända ljus hör allhelgonahelgen till, likaså att hålla minnesgudstjänst. Försöker dela med mig av några tankar att utgå ifrån i helgens förkunnelse.

Mina tankar utgick ifrån det faktum att vi firar åminnelsen av nära och käras död på den dag som heter ”Alla helgons dag” med temat ”Helgonen” och att vi först dagen efter alla minnesgudstjänster, alla ljuständning och alla besök på kyrkogårdar firar ”Alla själars dag” med temat ”Vårt evighetshopp”.

Man kan ju inte ha minnesgudstjänst och då uppmärksamma endast alla helgon, inte ens i luthersk mening, och sedan be alla komma tillbaka imorgon för att fira sina avlidna. Så jag tog utgångspunkt i att det just är ”Alla helgons dag” och att det är så vi kalla helgen ”Allhelgonahelgen”.

Jag tänkte att man kunde utgå ifrån att ett helgon, det är någon som gjort något speciellt under sitt liv. Gjort ett så stort intryck på sin omgivning att man förr/i romersk-katolsk tradition till och med menade att de hade lite förtjänster över så att de kunde be för oss till Gud (det där sista kan ju givetvis strykas, samt säkert renodlas teologiskt än mer). De var värda sina egna dagar av åminnelse, allhelgona är hopsamlingen av de som inte fick plats i kalendern.

Man kunde sedan fortsätt att tala om att de som vi minns ofta är just så; speciella (här får man också öppna för att alla inte minns alla med glädje/sorg, utan att det kan finnas betydligt mer komplicerade relationer och känslor). För de som känner en avliden så är det ofta så det kan kännas en sådan här dag, att en betydelsefull person dött m.m. Vi vill minnas den, precis som med helgonen på speciella dagar och vid speciella tillfällen.

Vårt evighetshopp

När detta skissats tillräckligt så är det dags att koppla ihop med söndagens tema ”Vårt evighetshopp”. Kanske rent av säga att det är morgondagens tema? Här kan man kanske ta utgångspunkten i den första bönen?

Evige Gud, du som lät Jesus Kristus dö och uppstå för att han skulle vara herre över både levande och döda, ge oss nåd att i tro ta emot honom som vår frälsare, så att vi med honom får gå in i det eviga livet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen

Och också måla det hopp vi har i Jesus, det som målas i episteltexten ifrån Uppenbarelseboken 22:1-5. Där är en av bilderna ifrån det himmelska Jerusalem, om livets flod, med träden som ger läkedom, om befrielsen från förbannelse. Att vi ska se Guds ansikte! Att det inte ska bli natt mer, att vi ska vara kungar! Om detta är att fokusera på glädjen i att tillhöra Gud, om tryggheten hos honom i liv och död så kommer lite av allvaret i livet i evangelietexten (Lukasevangeliet 12:4-7) där det betonas att också helvetet är en realitet, vi kan gå förlorade.

I en gudstjänst som denna så är det förstås vist att balansera sorgen och verkligheten med och mot varandra, en bönepunkt!

Lycka till!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: